Kärt barn har många namn.

Jag spenderar min arbetsdag på ett laboratorium på en större vårdcentral. Nej jag ger inga sprutor och tar heller inga blodtryck. Ja det gör lite ont att ge blod men det går fort över och ännu har ingen dött. Iaf inte hos mig :) Svimma? Ja, det gör en del. Mest unga killar eller de som hoppade över frukosten.

De prover som ska tas är inte bestämt utav mig och mina kollegor utan av doktorerna. Antingen de som jobbar här eller på stora Sjukhuset.
Ett vanligt förekommande prov är det man tar för att se att läkemedlet Waran är rätt ordinerat. Waran äter nog 100% av alla över 80 års ålder....känns det som.
Detta prov får patienterna ta regelbundet, allt från varje vecka till typ var 8:de.

Vi tar provet för just Waran. Men i beställningen heter provet Pk; protrombinkomplex. Man mäter alltså hur lång tid det tar för blodet att koagulera då Waran är ett blodförtunnande medel.
Men för att inte trassla till det för patienterna så har man döpt om provet till Ak; antikoagulation.

När jag tar in en patient brukar jag förhöra mig om att det är just det provet de ska ta. Dels för att vara på min säkra sida och dels för att det brukar vara ett bra sätt att starta en konversation med patienten.

Kruxet är bara att jag alltid säger fel!
- Ska du ta Waranprovet?
- Nej, det är ett Pk-prov.
Ja, jo det är ju då samma sak....

Säger jag istället Pk-prov, då svarar de garanterat - Nej, det är för waranet.....!!
Och de som har riktig koll svarar då istället - Nej men ett Ak-prov är jag är för.

Samma prov - tre benämningar - och jag får nästan aldrig rätt svar.
Hur stor chans tror ni jag har på att vinna på lotto??